Vet ni vad jag funderat på det senaste dagarna?

Hela livet är ett enda stort jaktfält, du letar, du söker,och du finner.
Du letar efter det perfekta jobbet som gör att du skinner upp som en sol varje morgon, du letar efter det perfekta huset som du är stolt över att kunna kalla hem, du letar efter det perfekta kläderna att känna dig fin i, du letar efter de perfekta umgänget som du kan lita på och som skall finnas där i vått & torrt för dig. Du letar efter den perfekta mannen som varje morgon tittar på dig och berättar hur fin du är.
Jakt och all detta letande kan ju gå överstyr. Vissa stuner har det gjort det för mig, vissa stunder att jag varit på en sån ivrig jakt att det försummat det jag faktiskt har i livet, just nu.

Jag skäms över det, men jag glömmer ofta bort saker som jag borde vara tacksam av som jag har i livet just nu. Som en familj till exempel. Vänner. De saker som vi tar för givet, varje dag.

 

Jag har svårt att acceptera att livet har sin gång, att jag inte kan planera varenda liten detalj som skall hända, att jag inte har kontroll över allting. Att jag inte kan bestämma när mina drömmar förhoppningsvis går i uppfyllelse.
Jag har också svårt för förändringar ibland, mest handlar det väl om att jag är för bekväm av mig för att ändra ett "vinnande koncept", jag tar ibland det säkra före det osäkra, och det är ju bra, ibland. Men för att växa som människa måste vi ju någon gång hamna där, utanför boxen där vi inte alls är bekväma, där vi inte vet vad vi ska säga/göra eller utrycka oss, men vi är människor, på något jävla vänster klarar vi alltid oss,  vi reser oss upp, tittar tillbaka på den obekväma stunden och klappar oss själva på axeln för att vi klarade ytterligare ett hinder i det vi kallas livet - vi växer.

Förändringar & den ständiga jakten kan vara läskig, men nödvändig. Vi reser, växer sakta men säkert i livet för varje dag som går. Ibland stannar jag upp, summerar förändringen som ligger närmast, är jag nöjd? Är jag lycklig? Men någonstans inom mig så är jag ändå Okej med förändringar, mitt liv kommer ju inte alltid se ut som det gör nu, och det är jag lycklig över att kunna tänka på. Ödet visar min väg, inget ett kontrollfreak kan göra något åt, så, jag ska fortsätta min söndag i soffan, äta upp mitt godis, blicka ut över fönstret och undrar vad ödet tänkt åt mig imorgon.